hej älskade blogg. som jag ibland även hatar.
tur att du finns till hands ändå vissa dagar. så man bara kan skriva av sig. även om det jag skriver ibland inte ens publiceras, utan bara hamnar som ett utkast. så känns ändå alltid hjärtat lite lättare efteråt. för vissa dagar behöver man få ut en massa känslor inombords. och idag är en sån dag.

en sån där dag då allt bara känns förvirrat. då hjärnan varken vet ut eller in och hjärtat står stilla. blandade känslor snurrar runt i kroppen, ett gjädjerus av lycka med en twist av osäkerhet. osäkerhet med inslag av ångest. ångest över beslut man tar i livet. beslut man ibland ångrar. beslut du inte kan få ogjort, som du inte på något vis kan ändra på. då det redan är för sent, ni vet..? men hur som helst, kan man ju inte ändra på det. det enda man kan ändra på är sitt sätt att leva, sitt sätt att tänka. det enda man kan göra är att finna en väg och börja leva igen.

allt hade kunnat se annorlunda ut. det vet vi båda två. du gjorde fel. jag gjorde fel. vi har båda bidragit till att sätta oss i den här situationen och det är bara vi som kan ställa allt till rätta. you know it takes two to carry this through.